Är

Presens och imperfekt

Att vara, jag är, jag var

Presens – nutid		Imperfekt – dåtid
Me som	Jag är	Me somas	Jag var
Tu sal	Du är	Tu salas	Du var
Jov hin/si Hoi hin/si	Han, hon, det är	Jov, hoi sas	Han, hon, det var
Ame sam	Vi är	Ame samas	Vi var
Tume san	Ni är	Tume sanas/senas	Ni var
Jon hin/si	De är	Jon/Hin sas	De var

---

Konjunktiv

– verbform (modus) som uttrycker något tänkt, önskat eller ovisst.
På äldre svenska använder man vore t ex: ”Jag önskar att jag vore rik” eller med verbet få: ”Jag önskar att jag finge resa”

På romska och också på nutida svenska räcker det med att använda te – att och därefter verbet är

Presens	Imperfekt
te som – att jag är	te somas – att jag var
te sal – att du är	te salas – att du var
te hin/si – att han är, att hon är	te sas – att han var, att hon var
te sam – att vi är	te samas – att vi var
te san – att ni är	te sanas/senas – att ni var
te hin/si – att dom är	te sas – att dom var