Uppmaning, order, tillsägelse, att kalla på någon. Det gör man med ett uttropstecken på slutet! Kom! Skriv! Vänta!
| Till en person | Till flera personer | grundformen |
| Čer! – Gör! | Čeren! – Gör! | čerava – göra |
| Thol! – Sätt! Ställ! Lägg! | Thon! – Sätt! Ställ! Lägg! | thojuva – sätta, ställa, lägga |
| Čhu! Čhuv! – Sätt! Ställ! Lägg! | Čhuven! Čhon!- Sätt! Ställ! Lägg! | čhuva – sätta, ställa, lägga |
| Učue! Ušta! – Ställ dig upp! Res dig upp! | Učuen! Ušten! – Res er upp! Ställ er upp! | učuva/uštava – resa sig upp, ställa sig upp |
Fler imperativ – fler uppmaningar!
| Till en person | Till fler personer | från ordet |
| Džan! | Džanen! | veta |
| Dža! | Džanen! | gå |
| De! | Den! | ge |
| Sov! | Soven! | sova |
| Per! | Peren! | falla, ramla |
| Av! | Aven! | komma |
| Le! | Len! | ta |
| Mer! | Meren! | dö |
| Xa! | Xan! | äta |
| Xasa! | Xasan! | hosta |
| Praste! | Prasten! | springa |
| Ašarla! Šarla! | Ašaren! | berömma |
Verb som slutar på -vav
| Till en person | Till flera personer | från ordet |
| Darav! | Daraven! | skrämma |
| Lačharav! | Lačharen! | laga |
| Gruposarav! | Gruposaren! | gräva |
| Garuv! Garusar! | Garuven! Garusaren! | gömma |
| Praxosar! | Praxosaren! | skräpa ner |
| Pašo! | Pašon! | närma sig |
| Sterdio! Sterjuv! | Sterdion! Sterjuven! | stanna |
| Čuorjuvo! Čorjavo! | Čuorjuvon! Čorjavon! | bli fattig |
| Hazde! Xasde! | Hazden! Xasden! | lyfta |
| Čerdio! | Čerdion! | göra, bli låtsas, hyckla ???? |
| Till en person | Till flera personer | från ordet |
| De! | Den! | ge |
| Le! | Len! | ta |
| Bolde! | Bolden! | döpa, doppa |
Ge och ta
Dav (ge) och lav (ta) och ord som bildas från de orden
När det gäller att negera uppmaningar se Negation – inte
Imperativ
Imperativet formas eller skapas genom den andra personens presens singular och plural.
Här följer några exempel: på imperativ av olika verb typer
| singular | plural | |
| Primär verb: | ava – att komma | |
| Imperativ: | av!/an! kom | aven! |
| Primär verb: | lava – att ta | |
| Imperativ: | le! – ta | len! |
| Primär verb: | merava – att dö | |
| Imperativ: | mer! – dö | meren! |
| Primär verb: | xasava – att hosta | |
| Imperativ: | xasa!- hosta | xasan! |
| Primär verb: | ušulav/učulav – att stiga upp, resa upp | |
| Imperativ: | ušti!/učti! – res upp, stig upp | ušten!/učten |
| Primär verb: | xava – att äta | |
| Imperativ: | xa! – ät | xan! |
| Primär verb: | prastava – att springa | |
| Imperativ: | praste!- spring | prasten |
| Primär verb: | džanava – att veta, begripa, förstå | |
| Imperativ: | džan! – fatta, begrip, vet | džanen! |
| Primär verb: | čerava – att göra | |
| Imperativ: | čer! –gör | čeren! |
| Primär verb: | phurjuva/phurjavav att åldras | |
| Imperativ: – | phurju! – åldra, bli gammal | phurjuven! |
| Primär verb: | pera – att ramla, falla | |
| Imperativ: | per!- fall, ramla | peren! |
| Primär verb: | souva – att sova | |
| Imperativ: | sov!/souv! – sov | souven! |
| Primär verb: | dava – att ge | |
| Imperativ: | de! – ge | den! |
| Primär verb: | džala- att gå | |
| Imperativ: | dža! – gå | džan |
| Primär verb: | čhuvava/thovava– att lägga, sätta, placera | |
| Imperativ: | čhu!/thu!/tho- lägg, sätt, placera | čhon! |
| Primär verb: | čhuva/thujuva/thola!- att sätt, lägga etc. | |
| Imperativ: | čho!/čhu!/thu!- sätt, lägga etc. | čhon!/thon! |
Verb i -avav
| Sing | Plur | ||
| Imperativ: | darav! – va/bli rädd | daraven! | |
| Verb i eller av –iarav, -arav och –isarav, -osarav, sarav | |||
| Imperativ: – | –iarav, -arav | ||
| Primär verb: | lačharava att laga, reparera | ||
| Imperativ: | lačhar- laga, fixa | lačharen | |
| Primär verb: | -isarav, -osarav | gruposarava att gräva | |
| Imperativ: | gruposar! – gräv | gruposaren! | |
| Verb i eller av – iuvav, -uvav, – avava, isavav, -osavav | |||
| Primär verb: | -uvav | pašuvava att närma sig | |
| Imperativ: | pašo! närma dej | pašon! närma er | |
| Primär verb: | -iuvav | sterdiuvava stå, stå upp, stanna | |
| Imperativ: | sterdio! stå, stanna, stå upprätt | sterdion! sterdiuven! | |
| Primär verb: | -avava | čoravava/čuorjulava att utarma, bli fattig | |
| Imperativ: | čoravo!/čuoravo! var fattig, bli stackare | čoravon!/čuoravon! |
Imperativets singular är identisk eller har sitt ursprung med den verbala stammen. Plural är identisk med andra personens presens plural. Verbet dav att ge och lav att ta. Blir de! le! I imperative. Verbet sammansätts med –dav och i imperative –de tex.
| Primär verb: | – dav | boldava att doppa, döpa | |
| Imperativ: | bolde! Doppa, döp | bolden! |
Verb i eller av – iuvav, -uvav, – avava, isavav, -osavav slutar i imperativet singular i – o och inte i det som kan förväntas i form av – ov tex. čerdiuvav, čerdio!/čerdo!, bandžuvav, bandžo! Den kontrakterade eller sammandragna formen i imperativ plural av substantiv tillhör till den kortare form som garadion och används oftare i andra romska varieteter än de längre formerna. Tex. – uven, garadiuven göm dej själv. imperativet uttrycker ett kommando, en uppmaning som exempel; ma dža late! – gå inte till henne! pi! drick! arakh tu! akta dej, va försiktig. Den 1: a och 3: e personen har en motsvarighet till den andra personens imperativ i uttryckssättet presens plus te eller mekh te. Exempel; mekh (len) te džumaven! låt dem försöka!, mekh (len) te džan! låt dem gå! te džas kote/korik/odorik! låt oss gå dit/där
Kale - Det Röda Hjulet 