Konjunktiv är en verbform (modus) som uttrycker något tänkt, önskat eller ovisst. Kale och inte heller modern svenska har någon särskild böjningsform för detta. Modern svenska har bara ordet vore kvar som en rest från vara, är – ”Jag önskar att jag vore rik” . På äldre svenska använder ordet finge från verbet få: ”Jag önskar att jag finge resa”.
På romska och också på nutida svenska räcker det med att använda te – att och så verbet är.
Genus | Presens | Imperfekt |
Me – jag | te som – att jag är | te somas – att jag var |
Tu – du | te sal – att du är | te salas – att du var |
Jov, hoi – han, hon | te hin/si – att han/hon är | te sas – att han/hon var |
Ame – vi | te sam – att vi är | te samas – att vi var |
Tume – ni | te san – att ni är | te sanas/senas – att ni var |
Jon – dom/de | te hin/si – att dom är | te sas – att dom var |